Jag är värdelös!

Inget klara jag av. Jag har inte haft något arbete på 6 år. Och nu äntligen så har jag fått gå å en utredning för att se vad jag klarar av. Jag har under 1½ år arbetat med mig själv och trodde att jag hade kommit jättelångt.
Jag har pratat med en massa folk och nu så skulle jag arbetspröva i 10 dagar. Men det gick inte.
Jag skulle vara på ett litet ställe för att se hur det går men jag kom inte dit. Jag är så jävla besviken på mig själv så jag kunde kräkas. Kan jag aldrig få ett vanligt liv! Det är allt jag vill ha! Ha ett arbete få en inkomst så att alla i min närhet inte ska behöva lida längre för att jag inte klarar av någonting! Nu känns det som jag har gått tillbaka 10 steg och allt jag har arbetat upp, min självkänsla och självförtroende är som bortblåst. Helvete!

Kan man bli mera värdelös än jag?!?

Fuck förhandsgranskning!

Varför blir det inte som jag skriver när jag väl publicerar det? Så här knas såg det INTE ut när jag förhandsgranskade det.

Någon som vet. HATAR sånt här. Och jag som var så nöjd, snyft.

Här kommer lite stockholmsbilder!

Jag får inte till det här med bilderna alltså. Så de kommer i fel ordning och helt knas, men man "get the picture" så att säga. Hehe.

Jag och Sofie på vägen hem.

Hannah och Johan på vägen hem.

Häxan Hannah på Gröna Lund.

Alven Sofie på Görna Lund.

Sockervadd!!

Sockertomte.

Utanför Pettson och Findus hus.

Tittut! Är det detta som kallas buskis tro?

På Drottningholm.

Sandslott.

Japp jag badade faktiskt ganska många gånger. Här kommer bildbevis.

Hannah är fotograf. Knasig bild på mig men det bjuder jag på.

Snigel kompis.

Och sniglar fanns det GOTT om!!! Vi räknade sniglar från stranden till huset. En promenad på 500-600 meter. Jag slutade räkna vid 200!

Snigel race. Blixten (den lilla) vann!

Bad i Mälaren

Hannah och Wilton.

Hannah och Johan på tåget upp.

Jag och Sofie på tåget upp.

Sofie.

Grilla!

Ska vi göra ikväll. Kött och färska rödbetor med potatis och kall sås till. Till förrätt så ska vi ha kokta kronärtskockor med smör och salt. Och till efterrätt rabarberpaj och grillad annanas.
Hoppas det blir bra bara.
Vi har varit inne i Stockholm idag. Vi gick mest runt och tittade och på fredag så ska vi gå till livrustkammaren på slottet. Kommer vi dit kl 14 så får vi en guidad tur så det ska vi försöka pricka.

Dagarna går så snabbt. Husfolket kommer på lördagnatt. Det är ju bara 3 dagar kvar! Och vi åker på måndag. Tiden har verkligen flugit iväg!

Elfel fixat.

Ja helt plötsligt så fungerade allt igen. Hur knas som helst.
En motsägelsefull känsla får jag här, bland alla prylar såsom ps2, platta tv:ar,bärbara datorer. mp3 spelare, i pods och mobiler i drivor så känns det lite primitivt på något sätt. Eller kommer och går som den vill och vi sover i en soffa barnen på varsin fatboy. Konstig känsla helt enkelt. Men det är mysigt. Och jag trivs jättebra.
Fast idag började dagen med sprängande huvudvärk och jag är jättetrött. Så där som man kan vara när man är sjuk. Hoppas inte att jag kommer bli sjuk nu.

Idag kommer Christoffer hit. En kompis från Göteborg som flyttat till Stockholm Det ska bli trevligt. Vi ska grilla. Får gå över till grannen och låna deras grill.

Elfel på ekerö.

Vi har ingen spis! Det började igår när vi skulle lagamat. Så slocknar hela huset. Oops! Jordfels brytaren hade slagit av. Efter mycket om och men så hittade vi den och fick till baka strömmen.
Nu har vi varit och badat och det är lunchdax. ´Sätter på spisen och efter 20 sek så slår den av igen. Provar alla plattor och det bara stänger av sig med en gång. Ringer husfolket som inte har mobilen på. Panik! Vad ska vi göra. Det är 7 dagar innan de kommer hem igen.
Uj, uj, uj.

Stockholm!

Nu är vi framme på Ekerö. Husfolket reste kl kvart i 7 i morse så nu är vi allena i huset. Ska ta en promenad snart med vovven. Han är så fin, och go. Hannah var lite rädd i början men nu går det jättebra.
Resan gick jättebra, barnen hittade en kompis med en gång som de lekte med hela resan. Halleluja för lekvagn säger jag bara!

Pratade med mamma idag, nu börjar hon bli som hon brukar. Skönt. Känns så bra att veta att hon är där nu. Hade varit riktigt jobbigt att inte veta var hon gjorde eller vad hon var och vara så långt borta.

Nej nu ska vi ut och gå.

Resferber.

Vi åker till Stockholm om några timmar och ska vara hundvakt. Till en underbar labrador. Vi var där förra året också och barnen har längtat efter honom hela året. Det ska bli så skönt och komma bort lite. Men vi har stressat som galningar. Vi kommer hem den 21 och den 24 fyller Johan 30 år så vi har städat och tvättat och grejat och en då är vi inte färdiga. Vill inte komma hem till en sunkig lägenhet så vi måste storstäda de förta vi gör in för kalaset. Får se hur mycket vi hinner innan vi åker.
M
amma är på avgiftning iaf. Jag ringde henne i måndags och pratade med henne. Hon hade gett upp. Ville ingenting och orkade inte ta sig ur sitt drickande själv. Hon hade då supit ganska rejält i 11 dagar. Jag sa att jag behövde henne och att hon faktiskt har klarat sig från döden en gång, att hon inte är färdig här på jorden. Och att jag behöver henne, för det gör jag verkligen. Då fick hon nytt hopp och ringde till TNE (Till Nyktrings Enheten.) Så vi körde henne dit på kvällen. Hon var ledsen och full. Sen så körde de henne till polekliniken dagen efter och jag åkte dit. Eller rättare sagt jag KÖRDE dit. Har inte kört bil på över ett år!! Ja var så jävla stolt över mig själv. Mitt i all denna stressen också. Jag hade egentligen inte alls tid att åka med henne och jag var lite arg på mig själv för att jag hjälpt henne ännu en gång, men det var mycket för min egen skull också. Det kändes inte bra att åka till Stockholm och inte veta hur hon hade det eller var hon var.
Så nu är hon där iaf och kommer vara till minst på måndag om allt går som det ska. Och sen är jag inte orolig. Hon börjar aldrig igen (direkt) efter en sån här period.

Ja så målningen då. Jag höll på att slita mitt hår många gånger men efter ungefär 150 strykningar så ser det riktigt bra ut. Det enda är att vi tänkte hinna måla iaf 1 rum till innan vi åker men de planerna fick vi dumpa för flera dagar sen. Fast nu vet vi ju å andra sidan vilka fel vi inte ska göra i de andra rummen. Inget ont som inte har nåt gått med sig!
Det blev iaf jättefin. Ska ta kort på det när vi kommer hem när det är städat och fint :)

Vi målar om och om och om och om.

Rök aldrig i en lägenhet. Fan va svårt det är att måla över. Först fick vi vanlig färg att måla med. Det gick la sådär- Efter andra strykningen såg det förjävligt ut och vi frågade experterna på engelska tapetmagasinet varför det blev så. Har ni rökt inne frågade hon DÅ. Ehm, ja. Då måste ni ha sån här färg. Fan! Kunde de inte sagt det från början. Så det var bara att börja om med färg som luktar jättestarkt och som man blir helt bombad av. Tur att det har varit fint väder så barnen kunnat vara ute iaf. Så nu har vi målat med det. Och en gång till med vanlig i taket och på väggarna och i morrn tar vi ett sista lager. Sen får det vara som det är.



Men det kommer bli fint när det är klart.

Fin tapet under allt gammalt.

Det kommer efterbilder också, Lovar.

En bild på fultavlan också. Kom i håg att det är min första.

Lilla mamma.

Vad ska jag göra med dig. Jag vill ha dig i mitt liv. Men inte så här. För 1½ år sedan höll jag på att förlora dig på riktigt. De ringde från sjukhuset och sa att cancern hade gjort att du fått vätska i kroppen och att hjärtat inte orkade pumpa runt blodet i kroppen. Kanske skulle hjärtat lägga av helt. Det vore bäst om vi kunde komma in. Vi följde dig till hjärtintensiven och såg syremätaren dippa oroväckande lågt. Blinka rött för att då och då komma upp till "accepterat lågt" Men det gick vägen. Du klarade det! Efter 17 månaders cellgifter så var cancern borta. Du ska tillbaka i augusti och vem vet hur det ser ut då? Kanske drar allt igång igen. Vem vet hur långt du har kvar på denna jorden. Varför gör du så här med ditt liv. LEV nu! Ta vara på den tid du har. Vad är det jag missar. Vad är det jag inte förstår. Varför är du så olycklig. Varför vill du inte leva utan bara försvinna bort. Inte tänka. Inte vara.
Vad ska jag göra. Vad kan jag göra.
Orkar inte leva i hopp och förtvivlan hela tiden.
8:e dagen är det idag. Hur orkan man dricka i 8 dagar. Hennes lilla kropp fixar inte mycket mer och jag är rädd. Rädd att en dag inte se att hon kollar datorn. Rädd att en dag inte få tag på henne och åka hem till henne och hitta henne liggandes på toaletten. Eller i köket. Eller hallen. Jag ser det framför mig hela tiden.
Varför vill du inte leva, lilla mamma?

Grillkväll.

Grillade igår på gården med ett par grannar, också supertrevliga. Jag trivs så bra på denna gården och vill inte flytta härifrån. Men vi KAN ju inte bo kvar. Vi bor i en tvåa på 57 kvm på 4 personer. Det funkar inte och har inte funkat på länge.
Men åter till gården. Det som är så bra med denna gården är att den känns så där gammeldags. Ni vet alla känner alla och tanterna sitter på bänkarna i solen och pratar.
Och att man kan umgås med alla. De som var här häromdagen är 10 år äldre än oss och de från igår 10 år yngre och det funkar så bra. Och 2 tanter på 75 år som är hur goa och roliga som helst. Har en massa roliga historier från deras liv att berätta.
Kan det inte bli en liedig lägenhet här?!

Fuck parents!

För att göra en mycke låbg historia kort så är min mamma alkoholist. Hon har perioder som hon inte dricker och då har vi det bra och sen så har hon perioder som hon dricker.
Idag skrev hon på msn att hon vill dö. Hon vet att båda mina barn kan läsa nu och mycke väl kan se det. Jag ringde upp henne och frågade hur hon tänkte. Då frågar hon mej om jag inte kan hjälpa henne med en flaska.Ehh skojjar du nu eller?? Nähä, cig då?!?!?! Hon e ta mej fan för mycke. Till saken hör att vi hade bestämt sedan i torsdags när vi va där och tvättade för henne att vi skulle åka till Willys idag. Inte har hon hört av sej å sagt att de inte blir nåt utan jag får fråga och får då reda på att hon dricker och har gjort de sen i torsdags.
Jag vet fan inte vad jag ska göra med henne. Det hjälper inte att stötta, köra henne till behandlingar och avgiftningar eller hjälpa henne med en massa saker inget hjälper. Vi har hållt på och hjälpa henne i 8 år nu. Jag har hämtat henne ffrån krogar, höggravid. Hon fyller år i morgon och de skulle hon skita i. Hon känner sig ensam säger hon men när vi va hos henne i torsdags från 8-17 så va de inte heller bra. Då blev de dubbelt ensamt när vi gick.
Det är bara att inse att jag inte har några föräldrar. Pappa e ett barn och mamma ett fyllo.

Gårdsfix idag me.

Vi ska fortsätta och greja på gården idag.

Så här ser det ut före:

Återkommer med en efterbild när allt är klart.

Ska lägga in före och efterbilder på resten av gården också så alla får se hur mycke vi har jobbat.

Men det börjar verkligen ta form nu.

Nej nu ska jag ut och greja lite mera. Ha det så bra och LYCKA TILL whatthefuck idag!!!